Idag har vi rekommenderad husarrest då Tamil Nadus Chief Minister "Amma" Jayalalithaa avled igår. Hon har varit inlagd på sjukhus sedan 22 september och verkade tillfriskna i slutet av november men i söndags fick hon hjärtstillestånd. Man är rädd för upplopp då hon var de fattigas idol och drev igenom många program för hemlösa mm. Det finns tydligen ingen naturlig efterträdare vilket man tror kan göra folk oroliga. Hon började sin karriär som filmstjärna på 60-talet och har varit i politiken i c:a 40 år. Även om Indien är en demokrati så verkar hon ha varit en stark ledare som drev igenom många av sina idéer. Ikväll blir det kremering på stranden och vi rekommenderas hålla oss inne ett par dagar framöver. Lyckligtvis handlade jag på måndagsförmiddagen!
Här har man inte samma integritet som vi är vana vid. I tidningen finns för det mesta foto i dödsannonserna. Du nämns med namn och adress i alla artiklar vare sig du har begått brott, tagit självmord eller råkat ut för en olycka. Man lever sitt liv för öppen dörr så att säga. I vår trappuppgång lever fler indiska familjer just med dörren öppen och 20 par skor i trappuppgången. Det är ju oftast en hel släkt som bor tillsammans. I vårt trapphus finns t.ex. numera ett skämsanslag om vilka som betalat maintenancekostnaden eller inte.
Just därför att det är så mycket folk överallt har vi valt att inte ha någon housekeeping. Alla andra svenska familjer har en maid som städar och ev. lagar mat. Jag har haft lite dåligt samvete för att inte skapa ett arbetstillfälle men tycker det är så skönt med en fristad och maten vill jag ju laga själv. Liite kan jag sakna enkelheten i att matplanera, skriva inköpslista, åka till 1! affär och handla det jag behöver. Nu är det blomkålssäsong så det blir soppa ikväll.
Förutom den här politiska krisen har vi ju också upplevt kontantkrisen. I ett försök att få stopp på korruptionen förbjöd man ju över natt vissa sedelvalörer. Eftersom många tydligen har pengarna i madrassen blev de nu tvingade att växla in dessa under kontrollerade former och blev följaktligen beskattade. Detta har ställt till det för "vanliga" människor utan plastkort. Pengarna i uttagsautomaterna tog snart slut när köerna ringlade kilometerlånga. Man hann ju inte producera de nya sedlarna i samma takt som de gamla tog slut. Men samarbetsviljan och fixarmentaliteten ordnar de flesta problem och man skämtade och gav stamkunder kredit. Vi fick vårt indiska bankkort i samma veva men jag väntar fortfarande på ett kort till mig själv. Två personer från banken kom hem och pratade med mig via porttelefonen för att kolla att vi verkligen bodde här innan vi kunde få bankkonto.Vi samsas om kortet och en service man har här är att det kommer ett sms varje gång du använder kortet med uttaget belopp och saldo. Det är ju bra om du har telefonen själv! Har mannen den på jobbet kan han bli lite stressad när du är på shoppingrunda.
26 november hade vi Constitution Day och det annonserades i tidningarna om vilka skyldigheter du har som medborgare. Kanske något att inspireras av. I övrigt har vi upplevt Gandhis födelsedag och Diwali (den största ljushögtiden på året). Då var det fyrverkeri och smällare 3 dagar i sträck och dimman låg tät. I Delhi har man planer på att förbjuda fyrverkerier då man redan har så dålig luft. Här är det också avgaser men det finns väldigt mycket träd och Chennai ligger vid havet, och det känns skönt. Här är rökning inte alls populärt och cigarettpaketen är vita med dödskallar och texten "Rökning orsakar strupcancer". När man ser en amerikansk film där någon röker suddas ciggen och det poppar upp en text : Smoking kills!
Sverige har faktiskt nämnts här i pressen några gånger. Inte bara H&M utan ett reportage om varför man firar Lucia. Enligt The Hindu firar vi till minne av att Lucia bar mat till de kristna i Roms katakomber och därför hade ljus på huvudet för att kunna bära så mycket som möjligt. Vidare har man haft en svensk filmfestival där man visade Ego, Underdog och Hundraåringen.
Den förväntade monsunen lyser med sin frånvaro. Vi fick också varningar om tyfonen Nada men den hade nada effekt här i Chennai, bara lite regn. På djurfronten ett nytt djur: Jättestora fladdermöss som vi såg från takterrassen. Där har förresten alla en egen plats att hänga tvätten (se bild). Namaste!
Här har man inte samma integritet som vi är vana vid. I tidningen finns för det mesta foto i dödsannonserna. Du nämns med namn och adress i alla artiklar vare sig du har begått brott, tagit självmord eller råkat ut för en olycka. Man lever sitt liv för öppen dörr så att säga. I vår trappuppgång lever fler indiska familjer just med dörren öppen och 20 par skor i trappuppgången. Det är ju oftast en hel släkt som bor tillsammans. I vårt trapphus finns t.ex. numera ett skämsanslag om vilka som betalat maintenancekostnaden eller inte.
Just därför att det är så mycket folk överallt har vi valt att inte ha någon housekeeping. Alla andra svenska familjer har en maid som städar och ev. lagar mat. Jag har haft lite dåligt samvete för att inte skapa ett arbetstillfälle men tycker det är så skönt med en fristad och maten vill jag ju laga själv. Liite kan jag sakna enkelheten i att matplanera, skriva inköpslista, åka till 1! affär och handla det jag behöver. Nu är det blomkålssäsong så det blir soppa ikväll.
Förutom den här politiska krisen har vi ju också upplevt kontantkrisen. I ett försök att få stopp på korruptionen förbjöd man ju över natt vissa sedelvalörer. Eftersom många tydligen har pengarna i madrassen blev de nu tvingade att växla in dessa under kontrollerade former och blev följaktligen beskattade. Detta har ställt till det för "vanliga" människor utan plastkort. Pengarna i uttagsautomaterna tog snart slut när köerna ringlade kilometerlånga. Man hann ju inte producera de nya sedlarna i samma takt som de gamla tog slut. Men samarbetsviljan och fixarmentaliteten ordnar de flesta problem och man skämtade och gav stamkunder kredit. Vi fick vårt indiska bankkort i samma veva men jag väntar fortfarande på ett kort till mig själv. Två personer från banken kom hem och pratade med mig via porttelefonen för att kolla att vi verkligen bodde här innan vi kunde få bankkonto.Vi samsas om kortet och en service man har här är att det kommer ett sms varje gång du använder kortet med uttaget belopp och saldo. Det är ju bra om du har telefonen själv! Har mannen den på jobbet kan han bli lite stressad när du är på shoppingrunda.
26 november hade vi Constitution Day och det annonserades i tidningarna om vilka skyldigheter du har som medborgare. Kanske något att inspireras av. I övrigt har vi upplevt Gandhis födelsedag och Diwali (den största ljushögtiden på året). Då var det fyrverkeri och smällare 3 dagar i sträck och dimman låg tät. I Delhi har man planer på att förbjuda fyrverkerier då man redan har så dålig luft. Här är det också avgaser men det finns väldigt mycket träd och Chennai ligger vid havet, och det känns skönt. Här är rökning inte alls populärt och cigarettpaketen är vita med dödskallar och texten "Rökning orsakar strupcancer". När man ser en amerikansk film där någon röker suddas ciggen och det poppar upp en text : Smoking kills!
Sverige har faktiskt nämnts här i pressen några gånger. Inte bara H&M utan ett reportage om varför man firar Lucia. Enligt The Hindu firar vi till minne av att Lucia bar mat till de kristna i Roms katakomber och därför hade ljus på huvudet för att kunna bära så mycket som möjligt. Vidare har man haft en svensk filmfestival där man visade Ego, Underdog och Hundraåringen.
Den förväntade monsunen lyser med sin frånvaro. Vi fick också varningar om tyfonen Nada men den hade nada effekt här i Chennai, bara lite regn. På djurfronten ett nytt djur: Jättestora fladdermöss som vi såg från takterrassen. Där har förresten alla en egen plats att hänga tvätten (se bild). Namaste!