Cykloner, rotfyllningar och annat oplanerat

För er nytillkomna läsare kan jag berätta att jag inte är så datavan så när jag lade in länken till Chennai till höger kom sedan mina tidigare inlägg att hamna underst i denna kolumn. Där finns även min profilbild. Nej det är inte min nye indiske man utan en tempelguide!

Efter cyklonen

Nu har vi äntligen fått tillbaka internet som försvann när vi drabbades av cyklonen Vardah 12 dec 2016. Den träffade centrala Chennai vilket inte hänt på 20 år. Vindhastigheter på 120 km/tim och regn. Dock inte tillräckligt med regn under monsunperioden utan vi kan förvänta oss vattenbrist till sommaren. När vi hade torkat 6-7 liter vatten var vi mogna att kalla in Arga Snickaren, Janne Josefsson, Fuskbyggarna m.fl. Vi hade förstått att det skulle regna in i de centimeterbreda springorna vid delade fönster och balkongdörrar, men inte genom de fasta fönstren! Nu klarade vi oss bra ändå vi har ju generator i huset vid strömavbrott. Andra hade mer problem och länge åkte tankbilar runt och delade ut vatten. Massor av träd stora som ekar rycktes upp med rötterna och stan blev av med stora delar av trädbeståndet. Botaniker hävdar nu att man bör återgå till inhemska träd vid nyplantering t.ex palmerna som står kvar. De bara böjde sig lite. Internetkablarna hänger tyvärr i träd och lyktstolpar och vi fick veta att de inte hade högsta prioritet att reparera. Först kom ju vatten och elledningar, så vi fick vänta 7 veckor....

Vi har haft en spännande tid med kontantkris, dödsfall i regeringen, cyklon och nu har vi stora demonstrationer då man vill ta bort förbudet för "Jallikattuu" vilket är en sorts tjurbrottning. 100-tusentals demonstranter har hindrat trafiken och idag har man tröttnat från polisens sida och gått ut hårt med vattenkanoner. Personligen tror jag många yngre har hängt på och tyckt det var spännande!
Jag har dessutom hunnit med en liten egen kris och bitit av en tand och fått uppleva indisk tandvård. Naturligtvis så gick den av så långt ner så jag måste rotfylla. Det är väl en tröst att det blev billigare än om jag gjort det i Sverige.

KOvalam Beach

Dagens lunch

Den 13:e januari firar man här Pongal - en skördehögtid. Vi vaknade på morgonen och trodde att alla trädupplag efter cyklonen hade börjat brinna. Det visade sig vara en sed att bränna allt gammalt vilket man gjorde i så stor utsträckning att flygtrafiken fick ställas in.
Vi rymde till stranden för att inte bli rökförgiftade.

På Pongal har man också Kolam-tävlingar. Det är ett mönster kvinnorna i hushållet går ut och gör varje morgon. Först häller man ut vatten och sedan strör man ut rismjöl i fina mönster. Vid högtidliga tillfällen har man färgat rismjöl. 
       

I övrigt håller jag på och tränar på den indiska huvudrörelsen som betyder ungefär: inte ett klart ja men jag håller med eller jag hör vad du säger. Man vickar huvudet i sidled i formen av en åtta (jag tycker det ser mer ut som: jag tror inte du är riktigt klok). Det ser ut som huvudet sitter löst och om ni tänker er en snabbspolad Stevie Wonder. Chauffören bara skrattar åt mina försök!

Vår chaufför är hindu och har en sund livsstil med uppgång kl 4, 3-4 km promenad, meditation och frukost. Han kan väl bli irriterad någon gång i trafiken och ibland skäller man på varann men sedan är det bra med det. Man verkar inte gå om kring och älta och tjura. Han brukar nynna eller sjunga när han har blivit irriterad för att komma i balans igen. Jag har lyckats få honom stressad en gång när jag var och klippte mig och det tog väldigt lång tid. Han skulle ju bli försenad och inte kunna hämta maken i tid på jobbet och Gud förbjude att SIR skulle få stå och vänta flera minuter! Han blev glad för sin julklapps T-shirt i alla fall.

Frisörbesöket sköt jag upp så länge det gick för det gick skräckhistorier bland svenskarna. En tjej har inte klippt sig på 3 år! Här har ju 99% av kvinnorna långt hår i fläta och man är väl inte så van vid tjejklippningar. Jag tog mod till mig och gick till Toni&Guy på shoppingcentret. Där fick man välja mellan olika frisörer som var olika mycket utbildade. Det var ju lite svårt så jag tog en i mittfältet som hette creative. När han tog tummen till min nästipp och drog en linje upp på hjässan och gjorde en bena och började klippa fruktansvärt långsamt blev jag nervös och funderade hur många veckor han gått på utbildningen. Nu blev resultatet ok och jag kan tänka mig att gå dit igen men då tar jag nog topp-mannen. Vi får se om jag avancerar till att fixa ögonbrynen med tråd. Tveksamt. Jag längtar lite till tjejerna på Portvakten!

Nu på torsdag har vi republic day och då tar vi en weekendresa till Sri Lanka. Lyxigt!
Namaste!