Lite politik mm

Idag har vi rekommenderad husarrest då Tamil Nadus Chief Minister "Amma" Jayalalithaa avled igår. Hon har varit inlagd på sjukhus sedan 22 september och verkade tillfriskna i slutet av november men i söndags fick hon hjärtstillestånd. Man är rädd för upplopp då hon var de fattigas idol och drev igenom många program för hemlösa mm. Det finns tydligen ingen naturlig efterträdare vilket man tror kan göra folk oroliga. Hon började sin karriär som filmstjärna på 60-talet och har varit i politiken i c:a 40 år. Även om Indien är en demokrati så verkar hon ha varit en stark ledare som drev igenom många av sina idéer. Ikväll blir det kremering på stranden och vi rekommenderas hålla oss inne ett par dagar framöver. Lyckligtvis handlade jag på måndagsförmiddagen!

Här har man inte samma integritet som vi är vana vid. I tidningen finns för det mesta foto i dödsannonserna. Du nämns med namn och adress i alla artiklar vare sig du har begått brott, tagit självmord eller råkat ut för en olycka. Man lever sitt liv för öppen dörr så att säga. I vår trappuppgång lever fler indiska familjer just med dörren öppen och 20 par skor i trappuppgången. Det är ju oftast en hel släkt som bor tillsammans. I vårt trapphus finns t.ex. numera ett skämsanslag om vilka som betalat maintenancekostnaden eller inte.

Just därför att det är så mycket folk överallt har vi valt att inte ha någon housekeeping. Alla andra svenska familjer har en maid som städar och ev. lagar mat. Jag har haft lite dåligt samvete för att inte skapa ett arbetstillfälle men tycker det är så skönt med en fristad och maten vill jag ju laga själv. Liite kan jag sakna enkelheten i att matplanera, skriva inköpslista, åka till 1! affär och handla det jag behöver. Nu är det blomkålssäsong så det blir soppa ikväll.

Förutom den här politiska krisen har vi ju också upplevt kontantkrisen. I ett försök att få stopp på korruptionen förbjöd man ju över natt vissa sedelvalörer. Eftersom många tydligen har pengarna i madrassen blev de nu tvingade att växla in dessa under kontrollerade former och blev följaktligen beskattade. Detta har ställt till det för "vanliga" människor utan plastkort. Pengarna i uttagsautomaterna tog snart slut när köerna ringlade kilometerlånga. Man hann ju inte producera de nya sedlarna i samma takt som de gamla tog slut. Men samarbetsviljan och fixarmentaliteten ordnar de flesta problem och man skämtade och gav stamkunder kredit. Vi fick vårt indiska bankkort i samma veva men jag väntar fortfarande på ett kort till mig själv.  Två personer från banken kom hem och pratade med mig via porttelefonen för att kolla att vi verkligen bodde här innan vi kunde få bankkonto.Vi samsas om kortet och en service man har här är att det kommer ett sms varje gång du använder kortet med uttaget belopp och saldo. Det är ju bra om du har telefonen själv! Har mannen den på jobbet kan han bli lite stressad när du är på shoppingrunda.

26 november hade vi Constitution Day och det annonserades i tidningarna om vilka skyldigheter du har som medborgare. Kanske något att inspireras av. I övrigt har vi upplevt Gandhis födelsedag och Diwali (den största ljushögtiden på året). Då var det fyrverkeri och smällare 3 dagar i sträck och dimman låg tät. I Delhi har man planer på att förbjuda fyrverkerier då man redan har så dålig luft. Här är det också avgaser men det finns väldigt mycket träd och Chennai ligger vid havet, och det känns skönt. Här är rökning inte alls populärt och cigarettpaketen är vita med dödskallar och texten "Rökning orsakar strupcancer". När man ser en amerikansk film där någon röker suddas ciggen och det poppar upp en text : Smoking kills!

Sverige har faktiskt nämnts här i pressen några gånger. Inte bara H&M utan ett reportage om varför man firar Lucia. Enligt The Hindu firar vi till minne av att Lucia bar mat till de kristna i Roms katakomber och därför hade ljus på huvudet för att kunna bära så mycket som möjligt. Vidare har man haft en svensk filmfestival där man visade Ego, Underdog och Hundraåringen.

Den förväntade monsunen lyser med sin frånvaro. Vi fick också varningar om tyfonen Nada men den hade nada effekt här i Chennai, bara lite regn. På djurfronten ett nytt djur: Jättestora fladdermöss som vi såg från takterrassen. Där har förresten alla en egen plats att hänga tvätten (se bild). Namaste!

Life goes on...

Vilken tur att vi har en chaufför som kör lugnt och oftast utan sammanstötningar. Det är absolut inte
riskfritt att vistas i trafiken. Det kostar 750 SEK att ta körkort och då kör man 2 tim per dag under 1
månad. Någon teori behövs inte för det finns inga trafikregler. Här i storstaden finns det några trafik-
ljus som de flesta bara tar som en rekommendation och ibland är trafikpolisen ute för att tjäna några
kronor på någon MC-förare som saknar hjälm. Dvs de flesta. Passagerarna har inget hjälmtvång och
ofta åker hela familjen med på MC:n. Jag vet inte om de indiska kvinnorna har någon speciell balansgen för de kan sitta damsadel och knappa på mobilen eller fixa håret utan att falla av. Ibland
har de också ett spädbarn på armen. Trafiken flyter utan så mycket aggression med lite samma sorts
synkronicitet som i Bollywooddanserna. Man kommunicerar med tuta och armviftningar.


Det krävs lite bilåkning för att rodda ihop middagsmaten och jag har väl snart utforskat de flesta
affärskedjorna. Ibland kostar vi på oss lite importerade grejer i specialaffär till hutlösa priser.
Ekologiska affärer kommer mer och mer.


Vad som är lite drygt är att nästan alla mjöl och ris och linssorter har text på tamil. Det hjälper inte att ta reda på vad de betyder för man skriver vad produkten skall vara till istället för innehåll. Som om våra mjölsorter skulle heta pannkaka, limpa
och mockarutor. Ganska förvirrande. När man tröttnar på att åka runt och leta kan man beställa
online och få varor hemlevererade. Smidigt! Jag har bakat lite matbröd och gästrummet har blivit
jästrummet för där har vi ingen AC igång.

Jag hade nog en förutfattad mening om att när man åt ute så var det olika veg currys och dosas som gällde men tack och lov hade jag fel. Chennai är en fantastisk restaurangstad med jätteduktiga kockar
och alla sorters kök. Man kan äta både dyrt och billigt och till vardags blir det Sangeethakedjan som
har vegetariska rätter. Där kan man få en Masala Dosa och en flaska vatten för 15 SEK.

Det är lite svårare än jag trodde däremot att göra sig förstådd och förstå engelska. Här pratar man engelska på indiska och använder helt andra uttryck. Häromdagen läste jag i tidningen om en man
som blev awarded ett fängelsestraff på 5 år.  Där kommer chauffören in i bilden igen som en räddande
ängel. Vi har ju köpt ett helt bohag så vi har haft en del möbelleveranser och de som levererar talar
oftast bara tamil. Så när de ringer och kollar om man är hemma och frågar efter vägbeskrivning får
man be chauffören ringa upp dem. När man får möbelleveranser följer det alltid med en snickare som
monterar ihop grejerna. Det vore väl något för IKEA att ta efter. Vi hade väl varit glada för IKEA här
när vi skulle köpa möbler för möblerna är lika dyra som hemma men av sämre kvalitet. Istället för IKEA har vi fått H&M. Jag fick lite rabatt när jag sa att jag kommer ifrån IKEA-landet!

Eftersom vårt hus är nybyggt har det rätt som det är dykt upp en målare utanför fönstret på fjärde våningen.  Skulle inte yrkesinspektionen gilla!

Något annat som dyker upp utanför fönstret är fåglar, mest duvor men även en fönstertittande papegoja.





Duvorna är inga fredsduvor precis. De slåss som galningar på fönsterbräden och balkonger. Jag vet inte om det är parningstid eller allmän bostadsbrist men de pucklar på varandra så rutorna skallrar. I övrigt på djurfronten har vi förutom kor på gatorna även hundar och getter. Utanför på hustaken har vi små randiga ekorrar och på AC-enheten utanför hittade vi två duvungar och några ägg. Så det är inte bara betong!

Nu väntar vi på monsunen och bönderna vill ha regn. Än så länge har temperaturen bara sjunkit från
34 till 31 grader. Men vem klagar? Här känns snöslask väldigt avlägset och det är ju härligt att kunna
gå barfota på varma stengolv. Vi var dock bjudna på Adventsfika i helgen men det var lite svårt med
julstämningen.

Namaste!

Min första Indien-blogg

Så har det då äntligen börjat! Mitt indiska liv och första trevande försöken att blogga. Avancerat för en ovan dataanvändare.

Mitt indiska liv är desto mer reality.

Efter 3 veckor på hotell har vi nu landat i stadsdelen Mylapore (från engelskans Myle:påfågel) i Chennai. Vi har valt att bo mitt i centrum med allt vad det innebär av trafik, avgaser och ljudnivå.
Vår första tid här har gått åt till att skaffa bohag, bli registrerade och uppleva den indiska
administrationen.

Trodde ni också att Indien var Gandhi och Yoga?

Tyvärr måste jag säga att det varit frustrerande för en svensk att inte kunna påverka och inte förstå varför. Vad jag däremot har förstått är varför man uppfann mutor. Visste ni att man för att köpa ett kontantkort till telefonen måste fylla i ett kilometerlångt formulär med uppgift om döda föräldrars
födelseort och bifoga indiskt passfoto?

Det har även tagit 8 veckor att få ett indiskt bankkonto och bankkort. Vitsen med denna administration måste väl vara att alla har ett jobb. Ska man vara filosofisk så är det väl kanske bättre att alla är sysselsatta och har en inkomst. Jämför man med västerländsk effektivitet har det ju lett till snabbare tempo i ekorrhjulet, stress och sjukdom.

Mitt första intryck består dock när det gäller stämningen i landet. Folk är vänliga och hjälpsamma.
Jag tror att de har mindre av kastsystem än vi har med jantelagen. Alla respekterar varandras jobb
det är bara vi svenskar som tycker det verkar konstigt att det står någon i utgången till affären och
klipper ett hål eller stämplar ditt kvitto.

Namaste!