Min första Indien-blogg

Så har det då äntligen börjat! Mitt indiska liv och första trevande försöken att blogga. Avancerat för en ovan dataanvändare.

Mitt indiska liv är desto mer reality.

Efter 3 veckor på hotell har vi nu landat i stadsdelen Mylapore (från engelskans Myle:påfågel) i Chennai. Vi har valt att bo mitt i centrum med allt vad det innebär av trafik, avgaser och ljudnivå.
Vår första tid här har gått åt till att skaffa bohag, bli registrerade och uppleva den indiska
administrationen.

Trodde ni också att Indien var Gandhi och Yoga?

Tyvärr måste jag säga att det varit frustrerande för en svensk att inte kunna påverka och inte förstå varför. Vad jag däremot har förstått är varför man uppfann mutor. Visste ni att man för att köpa ett kontantkort till telefonen måste fylla i ett kilometerlångt formulär med uppgift om döda föräldrars
födelseort och bifoga indiskt passfoto?

Det har även tagit 8 veckor att få ett indiskt bankkonto och bankkort. Vitsen med denna administration måste väl vara att alla har ett jobb. Ska man vara filosofisk så är det väl kanske bättre att alla är sysselsatta och har en inkomst. Jämför man med västerländsk effektivitet har det ju lett till snabbare tempo i ekorrhjulet, stress och sjukdom.

Mitt första intryck består dock när det gäller stämningen i landet. Folk är vänliga och hjälpsamma.
Jag tror att de har mindre av kastsystem än vi har med jantelagen. Alla respekterar varandras jobb
det är bara vi svenskar som tycker det verkar konstigt att det står någon i utgången till affären och
klipper ett hål eller stämplar ditt kvitto.

Namaste!