Jämförelsestudier m.m.

Efter några dagars besök av svenskar och en vecka som gräsänka när mannen är i Sverige har jag börjat göra jämförelser. Kanske för att förbereda mig inför "hemvändande" om ett halvår. Jag vill ju veta vad jag kan vara tacksam för:) Den största och mest slående skillnaden är nog bristen på jämlikhet och sophanteringen. Nu har det dykt upp  en idé om "sop-ATM:s" d.v.s. uttagsautomater där man får olika kuponger för att t. ex ladda mobilen eller köpa mat när man lämnar in och sorterar sopor.


Affärer är en annan skillnad man märker av. När du handlar i t ex en klädaffär i Sverige är man ju personalen i regel trevlig och tillmötesgående. Här är det bara en affärstransaktion och för att införa "trevlighet" har man ibland betalat en person som står i dörren och säger Welcome Ma´m och Thank you Ma´m. I vår lokala lilla mataffär är kassörskorna så uttråkade och lika långsamma som sengångaren i Zootropia. De tar din lilla varukorg och vickar den emot sig så äggen hoppar och bananerna mosas.

När jag var i Sverige i somras såg jag ju fram emot att se lite TV som vi inte kan se här men tröttnade snabbt på Vitae Pro kanalen. Här har vi ingen TV då den inhemska tablån mest innehåller böner, politik och nyheter.
Vidskepelse finns i stor utsträckning kvar här även om man inte kan förklara varför man gör saker. Vi börjar väl komma ifrån det mer och mer i brist på berättelsetradition. Vår chaufför har alltid blommor på bilen när det är svartmåne och när han skall backa ut från parkeringsplatsen kör han alltid en bit framåt först. Vi trodde det var nånting med växellådan men det är bara otur att backa direkt.

En annan sak som skiljer är respekt för äldre. I Sverige kan det väl emellanåt vara alltför respektlöst men här är det åt andra hållet in absurdum. Du är tvungen att lyda vad en äldre person säger hur vansinnigt det än är.

BB-problemen är väl däremot ganska likartade. Medan vi i Sverige lägger ner BB:n så man får föda i bilen för att man har så långt att åka är det här vanligt att man inte får komma till närmaste sjukhus p.g.a. ekonomiska orsaker. Nog tycker jag det känns bättre att föda i en Passat än en autoriksha. Skämt åsido när det gäller sjukhus är läkarna här väldigt kompetenta men det brister i eftervården.

En annan sak som man tar betydligt allvarligare på här är ju religionen. Här offrar kvinnorna t. ex. sitt hår och kanske dyker det upp i extensions på en frisersalong nära dej. Indien vore ett betydligt grönare och renare land om man lade ner lika mycket ansträngning på sophantering som man lägger ner på religiösa ritualer. Å andra sidan har vi ju i Sverige en tendens att bli religiösa först när vi drabbas av något livshotande och ber till högre makter först när vi ligger i isvaken. Varför vänta?

Sport är ju likadan i de flesta länder men här har man en egen uppfinning som kallas Kabbadi. Där har två lag varsin planhalva. En spelare skall ta sig till motståndarlagets planhalva och ta på en motspelare (som i kull) och ta sig tillbaka till sin egen planhalva medan han utan att hämta andan rabblar "Kabbadi, Kabbadi. Kabbadi". Motståndarna försöker då hålla fast honom tills luften tar slut. Indierna har försökt få in sporten i OS utan att lyckas men jag har hört rykten att det finns en Kabbadi-förening i Uppsala, så framtiden är kanske ljus för sporten :-)

När jag var gräsänka passade jag på att åka till vår resort "Ideal Beach" och simma lite. Det var mulet den dagen så det var bara jag i poolen. Runt solstolen var det desto mer livat. Ekorrarna rände runt som duracellkaniner och kråkorna var otroligt närgångna. De snodde mitt sugrör gång på gång fast jag försökte tala allvar med dem om att det är bättre med organiskt material.
 

Aporna hade ungar så det var rena cirkusen när de for runt som galna trapetskonstnärer. Djuren var också bra på att samarbeta: Aporna öppnade locken på soptunnorna så kråkorna kunde riva ut innehållet.

Vid halv fyra tiden tittade solen fram och då dök det upp några modiga indier. Det känns lite absurt när män och pojkar alltid har västerländska kläder och badshorts och simmar i bassängen med sin hemgjorda crawl medan kvinnorna som är inlindade i 7 meter tyg sitter i skuggan.


Som vanligt har det varit religiös festival och den här gången utanför knuten. Det passade in i tiden precis när vi hade gäster så de fick uppleva riktig indisk kultur på hög volym. Man hade riggat upp stora neonblinkande "idols" av Shivas fru Parvati och stora högtalare som började spela kl 6:30 på morgonen och höll på till sent på kvällen. Där fanns även ett litet lokalt tempel som vi passade på att besöka och blev välsignade med både blommor och "pannprickar". Nu närmar sig nästa festlighet Navratri och eftersom det är två helgdagar passar vi på att dra till Maldiverna. Reserapport kommer.
Namasté!

                                                 Alltid kul att turista med gäster!

Monsun- och bröllopssäsong

Nu har vi haft häftiga värmeåskväder och hällregn. Det senaste ovädret orsakade strömavbrott och vi är nu utan fungerande porttelefon, micro och vattenrening. Jag tillbringar många dagar med att vänta på olika servicepersoner typ elektriker och rörmokare. Ofta är det också så att enklare uppgifter som målning, murning, leveranser och allmänt fixande sköts av personer direkt från gatan utan varken utbildning eller verktyg. Vår vägghängda toalettstol började lossna från väggen och då kom så småningom en man och lade i en sträng av nån sorts cement. Vi får se hur länge det håller. Vi har ju fler toaletter. Det sämsta leveransbeskedet vi sett löd som så: "it might be delivered anytime from today".

Här har också firats guden Ganesh i dagarna 10. Det känns som festdagarna är fler än vardagarna i hinduismen. Det är ju många gudar att fira. Just den här festligheten avslutas med att man kör ner jättestora gudabilder till havet och dumpar dem. Det har varit debatt om föroreningar och nu har man stiftat en lag om att alla gudabilder måste vara av lera och målade med giftfri färg. Det är dock ganska skralt med åtlydnaden. Trots horder av poliser så dumpade man massor av "idols" av gips i havet så nu äter man inte lokal fisk under september. Det här är en stor tillställning och vid den stranden vi besökte dumpade man 1300 gudabilder.


Vi har nu fått se filmen Lipstick under my Burkha som hittills varit förbjuden och fortfarande är bannlyst av muslimska ledare. Jag såg att den var med på Stockholms filmfestival förra året. Jättebra att kvinnornas ofrihet blir belyst och dessutom på ett så bra sätt. Helt olik andra indiska filmer. Det var bara en biograf i Chennai som visade den och tack och lov hade den engelsk text.

Vi har även varit på 2 bröllop i helgen. Här har man bröllopsmottagning på kvällen innan själva vigseln när så många gäster som möjligt är bjudna. Det är inte ovanligt med runt 2000 gäster. Man vigs sedan i soluppgången med närmaste släkten närvarande. Det första bröllopet vi var på var en chaufförskollega och det var ett "love marriage". Vår chaufför hade ordnat maten så det var buffé och väldigt gott. Själva mottagningen går till så att brudparet står eller sitter på en scen och blir fotograferade tillsammans med alla gäster i tur och ordning samtidigt som man överlämnar presenter. För det mesta pengar eller guld.
Bröllop nr 2 var ett arrangerat parti där det var en arbetskamrat till Hasse som gifte sig. Den här mottagningen var betydligt större och låg i en "wedding-hall" utanför stan. Där hade man bara fläktar vilket var lite svettigt för oss vitingar. Det spelades också musik på hög volym. Vi hade köpt en liten Skultuna-ängel och när jag tog upp paketet vibrerade det så då kan ni tänka er vilka decibel vi snackar om. Men det är otroligt påkostat och vackert med alla kläder och smycken.

Efteråt blev vi serverade mat på indiskt vis vid långbord. Det går till som så att pojkar med plasthandskar och hårnät slevar upp olika rätter  ur rostfria hinkar på bananblad. Det känns lite konstigt att vara festklädd och äta med händerna så andra gången hade vi med oss plastskedar. Det är ju inte några snittar som serveras utan traditionell festmat med ris och olika röror. Varje större festlighet med mat i Indien börjar med att ett gäng grabbar sitter på marken och skalar ett ton rödlök.  När vi gick fick vi goodiebag med kokosnötter, betelblad och betelnötter. Allt var förstås välsignat så nu känner vi oss trygga.


Det blir som sagt mycket fotograferande och vi som är bleka är ju eftertraktade fotoobjekt. Jag undrar hur många mobiler jag figurerar i. Det är svårt att ta en promenad utan att hamna i en groupie.




Jag försöker verkligen att inte förfalla till svengelska men märker att det blir lätt en blandning. Jag har vaknat några nätter av skrikande på gatan och tänker: "Domestic violence" vilket visade sig vara fel. Det var grönsaksauktion! Bönderna kommer in till stan vid 4-tiden för att sälja sina produkter. Jag har hela tiden trott att det var gräl.

Nu har vi fått våra visum förlängda vilket gick betydligt snabbare än första gången. Man har effektiviserat processen och det tackar vi förstås för. Däremot har man inte anammat någon effektivisering när det gäller förlängning av kontantkortstelefonabbonnemanget. Där måste vi nu hosta upp passfoton, färgkopior på passen och visumen igen. Var gör de av alla papper? Vad fyller datasystemet för funktion? Nu ser vi fram emot svenskar på besök i nästa vecka!
Namasté!