Monsun- och bröllopssäsong

Nu har vi haft häftiga värmeåskväder och hällregn. Det senaste ovädret orsakade strömavbrott och vi är nu utan fungerande porttelefon, micro och vattenrening. Jag tillbringar många dagar med att vänta på olika servicepersoner typ elektriker och rörmokare. Ofta är det också så att enklare uppgifter som målning, murning, leveranser och allmänt fixande sköts av personer direkt från gatan utan varken utbildning eller verktyg. Vår vägghängda toalettstol började lossna från väggen och då kom så småningom en man och lade i en sträng av nån sorts cement. Vi får se hur länge det håller. Vi har ju fler toaletter. Det sämsta leveransbeskedet vi sett löd som så: "it might be delivered anytime from today".

Här har också firats guden Ganesh i dagarna 10. Det känns som festdagarna är fler än vardagarna i hinduismen. Det är ju många gudar att fira. Just den här festligheten avslutas med att man kör ner jättestora gudabilder till havet och dumpar dem. Det har varit debatt om föroreningar och nu har man stiftat en lag om att alla gudabilder måste vara av lera och målade med giftfri färg. Det är dock ganska skralt med åtlydnaden. Trots horder av poliser så dumpade man massor av "idols" av gips i havet så nu äter man inte lokal fisk under september. Det här är en stor tillställning och vid den stranden vi besökte dumpade man 1300 gudabilder.


Vi har nu fått se filmen Lipstick under my Burkha som hittills varit förbjuden och fortfarande är bannlyst av muslimska ledare. Jag såg att den var med på Stockholms filmfestival förra året. Jättebra att kvinnornas ofrihet blir belyst och dessutom på ett så bra sätt. Helt olik andra indiska filmer. Det var bara en biograf i Chennai som visade den och tack och lov hade den engelsk text.

Vi har även varit på 2 bröllop i helgen. Här har man bröllopsmottagning på kvällen innan själva vigseln när så många gäster som möjligt är bjudna. Det är inte ovanligt med runt 2000 gäster. Man vigs sedan i soluppgången med närmaste släkten närvarande. Det första bröllopet vi var på var en chaufförskollega och det var ett "love marriage". Vår chaufför hade ordnat maten så det var buffé och väldigt gott. Själva mottagningen går till så att brudparet står eller sitter på en scen och blir fotograferade tillsammans med alla gäster i tur och ordning samtidigt som man överlämnar presenter. För det mesta pengar eller guld.
Bröllop nr 2 var ett arrangerat parti där det var en arbetskamrat till Hasse som gifte sig. Den här mottagningen var betydligt större och låg i en "wedding-hall" utanför stan. Där hade man bara fläktar vilket var lite svettigt för oss vitingar. Det spelades också musik på hög volym. Vi hade köpt en liten Skultuna-ängel och när jag tog upp paketet vibrerade det så då kan ni tänka er vilka decibel vi snackar om. Men det är otroligt påkostat och vackert med alla kläder och smycken.

Efteråt blev vi serverade mat på indiskt vis vid långbord. Det går till som så att pojkar med plasthandskar och hårnät slevar upp olika rätter  ur rostfria hinkar på bananblad. Det känns lite konstigt att vara festklädd och äta med händerna så andra gången hade vi med oss plastskedar. Det är ju inte några snittar som serveras utan traditionell festmat med ris och olika röror. Varje större festlighet med mat i Indien börjar med att ett gäng grabbar sitter på marken och skalar ett ton rödlök.  När vi gick fick vi goodiebag med kokosnötter, betelblad och betelnötter. Allt var förstås välsignat så nu känner vi oss trygga.


Det blir som sagt mycket fotograferande och vi som är bleka är ju eftertraktade fotoobjekt. Jag undrar hur många mobiler jag figurerar i. Det är svårt att ta en promenad utan att hamna i en groupie.




Jag försöker verkligen att inte förfalla till svengelska men märker att det blir lätt en blandning. Jag har vaknat några nätter av skrikande på gatan och tänker: "Domestic violence" vilket visade sig vara fel. Det var grönsaksauktion! Bönderna kommer in till stan vid 4-tiden för att sälja sina produkter. Jag har hela tiden trott att det var gräl.

Nu har vi fått våra visum förlängda vilket gick betydligt snabbare än första gången. Man har effektiviserat processen och det tackar vi förstås för. Däremot har man inte anammat någon effektivisering när det gäller förlängning av kontantkortstelefonabbonnemanget. Där måste vi nu hosta upp passfoton, färgkopior på passen och visumen igen. Var gör de av alla papper? Vad fyller datasystemet för funktion? Nu ser vi fram emot svenskar på besök i nästa vecka!
Namasté!