Högsommar och Högmässa

Nu har vi högsommar med allt vad det innebär när det är 40 grader varmt mest hela tiden. Mangon mognar och bananerna jäser. Duvorna förökar sig i rasande takt och myrorna har hittat in i större antal än vanligt. När myrorna gav sig på mitt bröd som låg på avsvalning blev jag sur så nu har jag börjat försåtminera skärbrädan med lite godis och när där har samlats ett femtiotal myror spolar jag ner dem. Det skulle inte jainisterna gilla och jag håller med om att det inte är särskilt kristligt heller.
Alltså jainisterna var en gren av judarna som blev mest kända för att de var såna antivålds-förespråkare så de sopade marken framför sig för att inte trampa på en myra.

Här finns det en särskild krydda för jainister och brahminer som inte äter lök eller vitlök för det anses inte fint att lukta lök. Den heter Asafoetida och kommer från roten på jättefänkål och smakar lite som vitlök och umami.
Brahminerna införde en hel del konstiga seder bl. a att inte vidröra läpparna när man dricker ur en flaska. Det gör de flesta indier och vi trodde i vår enfald att det var för att fler skulle kunna dela på vattnet då det är en bristvara.
Lite dåligt samvete hade jag nog efter myrkriget så vi gick till Chennai International Christian Church i söndags. Den hade "service" på engelska och var startad av ett amerikanskt par. Det var lite som att befinna sig i Harlem med mycket sång och musik.

Jag läser att det finns risk för vattenbrist i Sverige men hit har den redan kommit. Vattnet i duschen luktar Skutskär så nu räcker det inte med att hålla munnen stängd utan nu behöver man även hålla för näsan när man duschar.
Ett vanligt problem bland utländska kvinnor som drabbat även mej är att man tappar hår. Efter lite forskning har jag konstaterat att det nog beror på att vattnet är så dåligt så det behövs mycket kemikalier för att rena det. De indiska kvinnorna klarar sig bättre då de oljar in håret så det skyddar väl hårbotten. Skönt att få semestra i landet med frisk luft och rent vatten ett tag innan man blir bald headed woman!
Värmen gör också att det blir fler incidenter i trafiken. Det som förut skulle resulterat i en diskussion slutar nu oftare med slagsmål. Jag brukar ta rygg på en indier om jag måste gå över gatan där det är mycket trafik. Så gör även hundarna. De är fantastiska på att klara sig i trafiken; en svensk hund skulle inte klara sig särskilt länge här. Ibland är det i det närmaste omöjligt att korsa en gata när trafiken är för tät och då tar även hundarna sikte på en människa och går fot över gatan.

Jag vet inte om ni har selfie-hysteri i Sverige men här har den nått oanade proportioner. Folk dokumenterar sig kontinuerligt och det sker en hel del dödsfall när man tar bilder hängande ut från tåg eller balanserande på hög höjd eller ramlar ner i dammar och vattendrag. De flesta kan ju inte simma.

Efter 8 månader kan jag känna att man bara skrapat på ytan när det gäller att förstå kulturen. Jag brukar vända på det ibland och undra vad de tänker om oss vitingar. Vi beter oss ju lite annorlunda.... T ex bär vi kvinnor kassar själva och kliver i och ur bilen för egen maskin. Vi går i trappor istället för att åka hiss en våning. Vi kan gå ut utan smycken vilket en indiska aldrig skulle göra. En indisk kvinna har alltid halsband, örhängen, armband, tåringar om hon är gift, lite bjällerklang runt vristen och kanske lite piercing i näsan. Även barnen har dessa attribut plus kajal.

 Det jag har anammat är att jag blivit bättre på att klaga när jag inte är nöjd med en vara eller tjänst och att tränga mig fram vid kassor t ex för en indier köar inte på vårt organiserade vis. Något som indier är bra på är att sova varsomhelst närsomhelst.

Vi försöker ju utnyttja varje helgdag till att se oss omkring i landet men det finns ju även intressanta saker i närområdet som chauffören brukar påpeka. 3 timmar bort ligger t ex staden Pondicherry som är en del i en fransk enklav. Där kan man promenera på strandpromenaden, flanera i White town och äta biff och dricka rödvin.
På lite närmare håll har vi också Mamallapuram som väl är Chennais äldsta historiska sevärdhet. Det är en gammal hamn från 600-talet där man kan se tempelruiner och grott-tempel som är huggna direkt ur berget. Då får man ingen andra chans om man knackar fel :)


Där finns också den runda balanserande stenen som kallas Butterball.





Nu styr vi kosan mot Sverige för en månad så jag sätter mitt indiska liv på vänt....

Namasté!